sifas

Ser dej genom en dimma av sorg och förtvivlan.
Ser dina tårar, ser dej.
Försöker med en kantstött barkbåt nå dej jag stakar mej närmare men du känns längre bort.
Jag skriker ditt namn, eko slår emot mej.
Längtan slår emot mej. Mot vass, mot sjö.
Utdöende ekon av ett hjärtas slag, av en ensam själ.

Snälla om jag skriker högre hör du mej då?
Hör du mitt hjärtas bön?

Lik sträcker sig, efter min själ, efter min båts kant. Dom vill dra ner mej i det mörka som inte är du.
Ta mej till där du är, ljus eller mörker det spelar ingen roll.