sifas

Den framtidsvision George Orwell slutförde 1949 har till den nye läsarens förvåning sitt centrum i London.
Den börjar den 4 april 1984 och den 39-årige huvudpersonen heter något så engelskt som Smith. Föräldrarna har gett honom namnet Winston, men i den historielösa framtidsstaten har han ingen aning om hur berömt det namnet en gång var.
Däremot är han djupt medveten om att Storebror ser honom, till och med på toaletten, och teledata och talskrivmaskin är vardagsrutin. Winston jobbar på Sanningsministeriets arkivbyrå och förefaller någorlunda anpassad till den totalitära statens tillvaro, men innerst inne vet han att han är tankeförbrytare och att Storebror har tekninska möjligheter att registrera inte bara hans ansiktsuttryck utan också hans innersta åsikter.
Slöa rakblad, odrickbar gin, illaluktande tvål, krånglande hissar och avlopp i oreparerade hus kontrasterar absurt mot den tekniska fullkomligheten inom den totalstyrda kommunikationssektorn. Sanningsministeriet heter Minisann på nyspråkm ett språk som lär att krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.
Så långt har det ju inte gått i England, när vi nu kan kontrollera 1984 i vårt eget facit. Orwell måste bara ha velat skrämma Västeuropa med en karikatyr av de öststater som just höll på att ta form. Sovjetryssar i Moskva, tjecker i Prag, tyskar i Östberlin skulle häpnande kunna konstatera att framtidsvisionen in i varje detalj stämmer med dagens verklighet. Om de tilläts läsa boken.
Men vi ser inte bjälken i vårt eget öga. Orwell såg framför sig en utveckling, som han fruktade skulle drabba alla nationer, oavsett politiskt system. Med statens möjligheter och makt att kontrollera alla med teleteknik ända in på toaletterna, att dataregistrera varje individ ända in till plånboken, sexuallivet och åsikterna, har 1984 blivit en smygande verklighet också i västvärlden. Sveriges generalklausuler, angivarlagar och ansvarsfrihet för maktapparaten utgör knappast något smickrande undantag.
George Orwells 1984 är lika skrämmande sedan vi sett facit. Men den är också lika spännande som roman. Winston Smiths öde angår oss.