sifas

Folk gifter sig, folk tappar kontakten och skaffar barn.
Så min gissning är att vi inte längre är 14 år, vi är snart vuxna. Eller har vi redan blivit det?
Jag hade inget jobb som 14åring så mycket vet jag i alla fall.

Så är glittrande inbjudande vattenpölar ett minnen blott?
Är fascinationen och önskan att springa mot regnbågen, inget vi gör mer?

(bild tagen idag)

Runt omkring mej, virvlar folk omkring bygger bo, planerar och ser framåt.
Men det enda jag kan tänka på att jag ska få åka till kolmården. Som ett barn.
Missförså mej rätt jag vill gifta mej på en redan vald plats och jag vill se mitt egna ansikte, men med vackrare ögon än tusen stjärnor. Se mitt blivande barns lätta skratt, utan lögner.
Men tydligen har folk gått förbi mej, för jag har inte hittat mitt fotgrepp än.
Vilket gör mej lite sorgsen.