sifas

Ny vecka..

I fredags var jag ju som sagt på begravning.
Den var väldigt fin, kistan var draperad med svenska flaggan, blommor och tända ljus.

Det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara, men visst slet det i bröstet att lyssna på gudsonens gråt.
Det var nog det jobbigaste.

Kom fram till en sak också när jag cyklade till begravningen, att jag inte längre hatar begravningar.
Jag vet att det låter konstigt, men jag ska försöka att förklara.

Jag har varit på min beskärda del av begravningar och i början hatade jag dom, men nu har jag funnit frid med dom. Inte så att jag tycker om att gå på dom men jag känner ingen avsky längre. Utan mer försonats med tanken och att hedra dom på deras sista färd.

Ja jag vet inte om ni blev någe klokare, men bättre kan jag inte förklara.