sifas

I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom. I återblickar berättar hon sitt liv från de första minnena, genom skoltiden och tills hon som nittonåring slutligen börjar tillfriskna och bli mottaglig för världen.

Som barn var Berny alltid rädd. Rädd att pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam, för att vara bland folk, för att sova, för att vara vaken, för spindlar, mat, telefoner, rädd, rädd, rädd.

Hon hittar tidigt till föräldrarnas bar- och medicinskåp. Snabbt lär hon sig att missbruka och att missbrukas; droger, mediciner, alkohol, sex - det finns inte ett tillfälle hon försummar för att skada sig själv.

I högstadiet är Berny en tickande bomb men trots upprepade överdoser, självmordsförsök och utredningar på PBU och soss, får hon ingen nämnvärd hjälp. Tvångsmässigt dras hon till den slutgiltiga lösningen: rakbladen och lindringen genom dem. Att skära djupa sår i armarna och se blodet sippra fram mot den vita huden. Först då tystnar demonernas skratt för en kort stund.

Men Berny är inte ensam. Hon har hittat en änglafamilj: Ranvi, Jesper, Aurora, Karin och Kristinah. Alla har de sina diagnoser; de skär sig, svälter sig och missbrukar; är anorektiska, deprimerade, vitsminkade och svartklädda, men de älskar varandra, lever för varandra och har en dröm om en annan, vackrare värld. De ska ta sig igenom smärtan tillsammans och bygga upp den rosaglittrande muren.

Emkape, visst hade det varit det.. men jag tror inte min släkt är så lättlurade.. inte min moster i alla fall eller borde inte inte vara hon jobbar i fiskbilen på Bergvik. =P

Men man vet ju inte

Och då blir det julmat hos min moster med pappsen och brorsan, och givetvis min moster (eftersom det är hennes hus) och mina kusiner.
Och givetvis Kalle fjonka.

Och massa god mat och me like food!

Skulle ha börjat med min berömda enligt mej janssons men jag, fastna vid tvn.
Men den ska göras och jag ska VINNA!

Nu undrar ni vinna vad?

Jo så här är det moster ska göra en och jag en sen ska det tävlas!
Min mot hennes med pappa som domare och nej jag har inte mutat eller hotat honom. Men kanske moster har?
Hmm tåls att tänka på men jag tänker slänga mej in i denna tävlingen vid gott mod.
Jag har ett ess i jackärmen..

Anjovis!!!!! Hahahaahaaa nej det är inte det men jag var väldig rolig nu, jag skrattar i alla fall.

Damp and over

Framför tvn och kollar på Rambo.

Alltid när jag kollar på någon gammal sylvester rulle tänker ja alltid på brorsan och fnissar till.

Jag fick inte se på Rambo eller Rocky när jag var barn.
Det såg morsan till bäst hon kunde.

Men brorsan fick alltid se dom dära "rysliga" filmerna mycket orättvisst tyckte jag förstås. För han var ju "bara" 3 år äldre.
Så jag smygkollade, så mycket jag bara kunde.
Och på brorsans snälla dagar fick jag sitta med, men det var ack så sällan.

Så nu när jag bör ha åldern inne (blotta 24) känner jag mej ändå lite busig.
När jag tänker på alla dessa förbud.

Vad hade ni för i era barna ögon för löjliga regler?

Så var det slut på helgen och det har varit en skön helg utan onödigt tjafs.

Det är Julafton på torsdag!
Kan ni fatta det?

När man var liten var hela december fylld av väntan för att den 24 skulle komma men nu, Ja nu känns det inte på samma sätt.

Kanske är det för att man inte har traditioner på samma sätt.
Kanske ändars det när man själv får barn och kan utforma sina egen traditioner?

Jag kommer ihåg hur mormor satte en på att trycka in nejlikor i apelsiner och det lukten är jul för mej.

Eller mamma som alltid pyntade fönstren med röd tejp och guldstjärnor och fejk snö, det var inte jul förens dom fönstern var fixade.

Nu gör ja inget sånt, jag pyntade granen 1 dec i år för ja kunde inte hålla mej, fick en ljusstake eftersom mina katter haft ner mina förra året och dom senare blev trampade på.
2 dagar fick den stå innan styggen hade ner den.

Jajaja ja vet inte vad ja skulle skriva såå

Over and damp

Som ni alla vet eller inte vet har jag fått nya brills.

Och visst är det härligt att kunna se bra igen, förutsatt att man kommer ihåg att ta på sig dom.
Hände mej både idag och i går att jag knata ur sängen för att en halv timme senare sitta vid både datorn ele tvn bara för att konstatera.

Faaan vad ja ser dålig..

Döööh tänker ni nu och jag när det väl gått upp för mej varför.. men jag har ju varit van att se dåligt, alltså måste ja nu vänja mej vid att se bra..
Sjukt.. men men

Så kan det vara

Och snabbt svar till Dandelion; Visst ligger insprationen högst på listan för en bra författare ja menade bara att man oftar hämtar stoff från andra och sen slänger in en tuch av sig själv.
Dom flesta författare skriver ofta om sådan dom själv varit med om eller någon dom känner, ibland medvetet.. ibland inte.

Skulle ha tvättat ida men tyvärr säger jag, utan att mena det funkade inte min bricka.
Så jag kunde med gott samvete krypa ner i min varma sköna säng för att fortsätta läsa Vingklippt Ängel.

Måste beta av min ständigt växande bokhög, men tyvärr finns det mer bra böcker än tid.

Fick höra av en bokkollega härom dagen att för att bli en bra författare måste du läst 2000 böcker.

Själv kan jag säga med rent samvete att ja nog har läst 600 i alla fall give or take.
Så några böcker till sen blir ja en bestseller.

Men jag har tänkt på detta med plagiat om man läst så många böcker finns då inte risken att man plagierar?
Sin favorit bok tex?

Även detta hade min kollega ett svar på och det var - att har man läst så många böcker minskar risken eftersom man nog bara tar det bästa, därav bara fragment av många storys därav kommer ingen märka ditt plagiat.

Har tänkt över detta och visst kan det vara så.. men gäller det då inte allt?
Ja menar träffar du inte en människa lär av den oh sedan myntar det som din egen?

Jag skärde mej på en mackron igår..

Nej det e inget skämt.. men förbannat skillat!

Hade gjort stuvade mackaroner och inte lagt vispen i blöt.. så när ja skulle pilla bort för att lägga den i blöt.. skar ja mej..

Och ont som faan gjorde det

Har typ sovit.. jävla skit men ja får skylla mej själv som inte har hållit på medicinen som ja skulle.
Den ska ju hålla shack på mina sömnproblem.

Hade inte sovit på ett och ett halvt dygn. Tyckte ja skulle somna direkt när jag kom hem igår men icke, så 2 dygn blev det.

Sjukanmälde mej idag pga sömnbrist, men ja har varit produktiv idag ändå har nyss hämtat ögonen.
Så nu är det slut på näspetande för nu ser jag det!
Läste på skyltarna hela vägen hem med bussen.
Jävligt skönt att se sin omvärld även om ja, den kanske var vackare suddig.

Har haft en mysig dag. Inte gjort för mycket eller för lite.

(eller jo kanske, men vem övervakar det?)

Har tittat på en årliga luciatåget som 4- H anordnar.
Det vill säga dom slänger upp 10-12 eller mindre tjejer på häst och så rider dom runt Gruvlyckan och Bellevu,  (eller längre vad vet jag) sjungades lucia sånger med tillhörande utstyrsel.

Jag tycker det är väldigt mysigt!

Kommer ni ihåg lucia tågen som barn då alla fick vara lucia?
Det var demokrati det!

Senare fick bara en vara det och alla tjejer som inte blev det hoppdes i hemlighet att håret skulle fatta eld på idioten med kronan.

Och så var det alltid någon som "råkade" svimma av tärnorna.
Därav fick all uppmärksamhet.

Känns detta igen?

Sandra Gregory har under några år arbetat som lärare i Bangkok. Men efter en militärkupp förlorar hon sitt jobb och blir samtidigt svårt sjuk. Desperat efter att få komma hem till sin familj i England bestämmer hon sig för att smuggla en liten mängd heroin åt en helt främmande mans räkning. Sandra tas på bar gärning och döms till fängelse. Ett straff hon bl a avtjänar på det ökända fängelset Bangkok Hilton. Den brutala och förnedrande verklighet som hon tvingas genomleva lämnar outplånliga spår i hennes själ. Men en inre styrka och vilja fick henne att kämpa och här är hennes berättelse. En stark skildring av hur ett enda misstag kan förändra allt.

Övertala en mycket kär människa i mitt liv att börja blogga.
För hans ord är för mej viktiga.

Men hans motivation till att inte göra det var att han inte har något att skriva om.
(där håller jag inte med han är underbar).

Då tänkte jag, har jag?

Mmm det tror jag.
För även om mitt skal är en av dom bästa så får skrivandet mej att slappna av, det får mej att vilja berätta mer än vad ja vill.
Även om det är en farlig balasgång.

Ja vill inte ha en depp, mode, musikblogg.. men min egen.

Kan inte mode kan inte sjunga och ja vill inte vara deprimerad.

Har inte gjort så himla mycket idag som jag hade hoppats bara diskat lite.

Sen har det bara varit soffan för min del med streamad Simpsons dom nyaste.
Har börjat med mina boktips nu igen också.. men det finns ett problem boken som ja ville ha till att börja med till bokcirkeln är fortfarande helt borta och jag vill lägga till den på boktipset.

Bara det att jag inte kommer ihåg namnet.. blää säger jag er.

Men förmodligen har jag lånat ut den och glömt bort det..
Har också fått en föreläsning i hur man skriver korrekt svenka utan förkortningar.
Har gjort ett par försök här och nu, men jag måste säga gamla vanor sitter i.

Hade varit färdig med inlägget vid det här laget om jag inte var tvungen att gå tillbaka och rätta till mina förkortningar.
Som jag la mej till med när jag spelade WoW.
Suck

Hanna var säker på att hon mött mannen i sitt liv. De gifte sig nio månader efter att de hade träffats. Veckorna innan bröllopet visade Peter upp sina aggressiva sidor och sitt onormala kontrollbehov. Hon gav, trots allt, äktenskapet en chans med tanke på barnet hon väntade.
Efter två års äktenskap tvingas Hanna ge upp drömmen om kärnfamiljen. Hennes liv förvandlas till en riktig mardröm efter separationen. När Lukas börjar träffa sin pappa på egen hand mår han sämre och sämre. Vid tre års ålder kunde han sätta ord på, och berätta vad som faktiskt hände hemma hos Peter. Hanna tvingas lägga ett fasansfullt pussel.
Följ Hannas kamp för att skydda sitt barn, utan stöd från samhället.

Bokat tid för mina glasögon idag.
Ska dit 10.00 på måndag så om ja förstod dom rätt ska ja ha dom senast Torsdag!

Ska blir jätte kul, när ja tänker på det.
Tänker jag alltid på när mamma drog med en till glasögon affären.
(vilket ja hatade, eftersom ja ändå inte fick dom ja ville ha oftast för att dom ja ville ha var vuxenglasögon).

Men när man väl hämtade dom hatade glasögonen var det som julafton även om man bara ändrat en siffra på mina glasögon var det som att alla färger konturer var starkare än någonsin.

Och på vägen satt ja alltid och skrek i mammas öra om allt det underbara ja såg.. (som ja redan sett hundra gånger).

Medans Storebror muttra i ett hörn och mamma på sitt bästa tålmodiga vis försökte köra bil.

Det var magiskt!

Men sen när man la sig för kvällen och sen vakna nästa dag var magin borta..
Men ja kommer uppleva det till veckan!

Åkte skridskor på jobbet ida också.. ele ja jag var en livlig suporter.. dom bjöd på korv och lussekatter med julmust och kaffe..
Och visa kolleger visa prov på talanger man inte trodde.
Allt som allt en bra mysig dag som bara hade kunna blivit toppad av gnistrande knarrig snö

En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem.

Så tänker Desirée i sin sjukhussäng. Där har hon legat sedan femtiotalet och kan verken gå eller tala. Men hon har andra gåvor. Som en gnista kan hon sitta i ögat på ett djur eller en människa och få den att föra henne dit hon vill. Och se det hon vill se. Fångad i vården, med personalens kvävande vänlighet omkring sig smider Desirée sina planer. Hon är inte vapenlös. Hon har sin skarpa hjärna och sin aprilhäxeförmåga. Vaksamt följer hon sina tre systrars liv. De vet inte om att hon finns. Men Desirée vet hur hon ska träda in i deras liv...

Malin; klart ja kan gå med dej.. Kan lät se den ingen!
Hade du läst böckerna? Låna kanske?

Emma; Tack, men ja kunde nog ha utvecklat min teori bättre formularat den bättre. Men det skulle blivit för långt inlägg =p

Romantiken svämmar över! Shortcut till mitt romantikcentra!

Twilight - New moon = med awsome!

Gråtbonanza och mer där till!

Jag måste ha böckerna, ja bara måste.. vet inte hur ja ska leva annars!

Men ja måste säga en sak och det är att det har varit mkt snack om denna film fram och tillbaka. Eller borde man säga fenoment.. om varför böckerna filmerna är så populära.. och ja måste säga min spegling av det.

Jag tror att andledningen till att folk gillar Vampyrer, varulvar, demoner och vi tar och slänger in Hannibal Lector.
Är att åtrå det förbjudna.. ett bytesdjur ska vara rädd för sitt rovdjur.

Men när romantik som i Lector och twilight uppstår. Kan inte människor som ser sej som högst, låta bli att bli förtrollade.

Rovdjuret strider mot sina instinkter från att äta för att se till sina känslor.
Medans bytet (vi) strider mot vår rädsla för döden för våra känslor.

Så båda bryter mot sin natur för kärleken.
Just det finner vi romantikt.
Sen att romantik är något människan uppfunnit (som så mkt annat) hör inte till saken.

Och för er som inte läst böckerna om Hannibal kan ja upplysa att Starling och han är ett par även om det inte finns med i filmerna

Ele tycker ni att ja e ute och cyklar?

Har varit hos mamma idag det kändes bra.
Röda tulpaner fick hon moster hade redan köpt dom när hon hämta mej.
Dom var jätte fina!
Vi pratade minnen och det kändes bra, lillebror var också med.
Ja ville ta en bild så ni kunde se vad fint det blev men tyvärr är min mobil för gammal.
Det få bli nästa gång.

Städat och fixat också med assistans!
Satte även upp en lampa i köksfönstert med hjälp av 2 nubb och enorma mängder ståltråd.
Den skulle varit upp för längesen men.. ja jag har inte vetat hur man ska sätta upp den. Men nu så!

Jul pyntandet får vänta tills ja får pengar nästa gång alla mina julsaker e trasiga. Men granen är framme och färdig! Fick ett brev ida också JAG VANN!
Soc ska ge mej nya glasögon! undra hur dom ser ut.. Hahahahahaaa ser ut fattar ni!


Skämt och sido tack för alla komentarer! Dom värmde mer än ni kan ana

Tänker på dej idag. Skulle varit med blommor till dej idag, men omständigheterna var inte till min fördel. Men det är bara att bita ihop och visa förståelse..

Tack för värmade inlägg.. känns skönt att veta att ni finns.

Många kramar om ett par timmar runt 24.00 för 3 år sen ringde en upprörd moster och säger att ja ska komma bort.
Snabbt tänker jag det är mormor, mormor har dött! när jag 10 min senare öppnar dörren hos min moster har min kropp och hjärna ställt in sig på förlusten av mormor.
I hallen möts jag moster kusiner och lillebror alla har dom tårar i ögonen. Min kropp skriker, 2 min senare sitter vi i mosters vardagsrum och då kommer bomben.. mormor lever men mamma min lilla mamma är död. Jag tittar på dom en efter en för att se om någon ljuger.. Det gör dom inte.. ja frågar vad som hänt moster säger vi vet inte det än.. Jag bryter ihop.. lillebror med mej.. Jag går ut ringer Oscar berättar..
3 min senare har jag hans armar om mej.
Pappa tänker jag var e pappa?? Jag vänder mej om frågar min moster uppfodrande vart han är hon säger: Han är kvar i huset.. - Vi åker, säger jag snabbt. Han SKA INTE VARA DÄR SJÄLV!

40 min senare sjunker jag ner på golvet i vardagsrummet, efter att pappa hämtas och lämnats hos moster. Går igenom mobilen ringer Emelie, Anita.. hysteriskt gråtande.. kryper sedan in i varma armar i sovrummet.. för att gråta ut hos Oscar hela natten tills huvudet sprängdes och tårarna var slut.

Somnade i skaplig tid och allt 22.00.

Så vad gör ja uppe??
Jo ja hade en mardröm.. och det är ju inte så att ja e barnslig.. och inte vågar somna om men nja ja vakna en gång innan och tänkte shit jävla skitdröm.. men ja bestämde mej för att somna om.. och i stället för att drömma om enhörningar blev det samma dröm bara ännu värre.

Hatar när det händer och dit vill ja inte tillbaka!

Ja drömde om mamma och i drömmen försökte ja förtvivlat försvara henne från diverse påhopp från alla möjliga människor.. en del kände ja inte ens!
Vad dom sa vill ja inte gå in på.. men den hopplöshets känslan vill ja inte känna igen..

Men ja har drömt ganska mkt om henne nyligen.. det beror nog mest på att i morgon är hennes döds dag.

Visst älskar ja vintern.. men den har blivit mer vemodig nu än förr då den var romantisk.

Jag har en tanke som alltid få mej att gråta och det är när ja tänker på att Hon dog utan någon, deras el var avstäng så därav ingen värme inget ljus.. där dog hon i mörkret en kall 7 december i väntan på att pappa skulle komma hem.

Det gjorde han också men då var hon redan borta

Hon skulle ha kommit för att julbaka en vecka senare ele så för vi skulle för första gången fira hemma hos mej och vara samlade. För första gången på ett par år.

Men så blev det inte

R I P

Då har man blivit moderator och adrimisnatör ele vad det heter..
Japp.. japp ni hörde rätt ja har en facebook grupp.

Ja jag vet vad ni tänker kan hon verkligen mena det och ja kan inte ja få vara med?

Svar: Själv klart! Bara att gå med vetja

Och just ja internet is back

mjukstartar med detta inlägg.. och lugn det blir fler